Produkten har blivit tillagd i varukorgen

Grönt te i lösvikt

Till grönt te används oftast den kinesiska varianten av plantan, och man odlar helst på lite högre höjd. Vid plockningen av högkvalitativa gröna teer, brukar man se till att bladen bryts och inte nyps av. Om man nyper av bladen (t.ex. med naglarna), pressas bladsaft ut, och bladet börjar oxidera. Det visar sig då som en röd ring runt foten av bladet. Det ger då även motsvarande förskjutning av smaken med ett "litet inslag av svart te".

Grönt te brukar få vila något för att förlora fukt. Därefter hettas det upp. I Kina skiljer man på rostning, stekning och ångning av bladen. I Kina är stekning eller rostning i wok vanligast, medan nästan alla japanska teer ångas. Det finns faktiskt en koreansk variant, där bladen helt kort doppas i hett vatten, men det är väldigt ovanligt.

Upphettningen handlar om att förstöra ett enzym (polyfenoloxidas). Det enzymet styr oxidationen av svart te, och genom att hetta upp tebladen förstörs enzymet och tebladen blir "fixerade" i grönt tillstånd.

I själva verket kan rosting/stekning innebära flera separata steg som för ett otränat öga mest ser ut som om man "rör om lite teblad" i en wok. Därefter följer formning, torkning och eventuellt siktning som för svart te. Formningen innebär ofta en rullning. Knoppen skyddas på så sätt av det omgivande bladet, och teet blir inte lika smuligt. Det får också bättre hållbarhet, eftersom det inte exponeras lika mycket mot luften.

När du brygger grönt te ska vattnet aldrig vara mer än 80-85 grader, för annars blir det lätt bittert.


Drift & produktion: Wikinggruppen